Igår förlorade en av mina bästa vänner sin minsta son som inte ens fick leva en vecka. Livet är orättvist! På min väns blogg
isabellagotland.blogg.se har någon lämnat en kommentar och hon berättar om hennes sons tankar om det här; "nu ska han välja färg på sina vingar, sen behöver vingarna växa ut.
Efter det kommer han ner och hälsar på er". Tänk på det när ni ser
fjärilar som flyger, vackra löv som faller och när det knäpper på taket. Så himla fint tänkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar